Hanne på långtur

Nu har jag varit hemma i snart två veckor och kan tänka tillbaka på min vandring längs St Olavsleden. I det här avsnittet berättar jag om mina bästa minnen och de bästa sträckorna. Det blir också en del prat om vad som är bra med St Olavsleden och vad som skulle kunna förbättras. För visst är det en okej långled, men den skulle kunna bli så mycket bättre.
Du som tänkt gå den får också en hel del tips på vägen. Jag säger stort tack till alla som lyssnat och kommenterat. Det har varit superkul att göra den här podden.

Jag har fått mitt pilgrimscertifikat, återigen träffat flera andra pilgrimer från vägen, besökt Nidarosdomen och tagit med mej vatten från Sankt Olavs källa i en liten kruka.
Färden är slut. Tack till alla som lyssnat och följt mej på vägen. Jag kommer sakna er jättemycket.
Troligen gör jag något mer avslutande avsnitt men oklart när.

Nu har jag gått i mål! Men det tog på krafterna. 37 km är nytt längdrekord. Och det har regnat hela dagen. När jag kom fram var jag genomblöt och kall och stum i benen. Gunnar mötte mej på bron över Nidälven och vi tog de där bilderna man ska ta vid 0 km-stenen.
Sen gick vi till hotellet och drack champagne och åt pizza och jag duschade hett och länge. Det var den dagen. Jag kommer inte göra ngt mer idag. 😊

Det har varit en lång dag med mycket vägvandring. På slutet skulle jag spara 5 km genom att vada över älven Nævra. Jag hade fått bra instruktioner men lyckades ändå välja fel väg efter vadet och tvingades klättra över två bastanta bergsryggar och nedför ett stup.
Men nu bor jag på den finaste lilla fårgård och har haft ett mysigt middagssamtal med värdarna Torfinn och Julianne.

Visst var det backigt idag också men jag tror jag börjar vänja mej. Det känns inte alls lika motigt längre när de tornar upp sej framför mej. Lite solglimtar och skön dag. Haft sällskap av och till med en annan vandrare. Kul!
Men boendena blir allt märkligare. Nu ska jag sova i en lägenhet på änden av en megastor ladugård. Med fönster så man kan titta ner på korna 😁
Hur ska det bli på sista stället imorgon?

Det här var en ganska tuff dag. Först evinnerligt långa och branta uppförsbackar, sen ett långvarigt klafsande på stigar som var mer som bäckar. Lerigt och blött. Dessutom regn och kallt och motvind. Det blev 27 km, betydligt längre än vad som sagts. Men nu är jag framme och installerad i Markabyga kirkestue. Mätt och varm och torr. Härligt! Här ska vi sova 7 pers i en stor sovsal. Så många pilgrimer har jag inte sett på en gång nånsin.

Dagens vandring gick genom ett tjusigt böljande landskap med formidabla utsikter. Det är så vackert i Norge! 🇳🇴
Men en kommentar jag fick igår ledde till en utvikning om varför jag gör det här fast det är asjobbigt många gånger. Jag presenterar också min lista över de fem värsta sakerna på vandringen.

Idag försöker jag sammanfatta vad jag vet om Olav Haraldsson, vikingakungen som blev ett helgon och en norsk nationalsymbol.

Framme i Stiklestad, där det finns ett helt center uppbyggt kring St Olav. På vägen hit gick jag över branta gröna kullar, och lärde mej mer om istidens lera som kan rasa dramatiskt och begrava hus och hem. Imorgon blir det vilodag och kanske lite mera om St Olav. Han var stor på många platser även i Sverige. Har du en fråga eller egen berättelse om detta så skriv i kommentarsfältet. Här eller på Insta: @hanne_i_gurra.

Det här kanske är mitt längdrekord. Tror inte jag gått 34 km på en dag förut. Och det har dessutom varit fasligt mycket upp och ner för branta backar. Men jag känner mej rätt fräsch ändå.
Jag har pratat med många fina norska får. De går fritt i skogen och har bjällror som man hör pingla när man går förbi.