Hanne på långtur

Vilken kontrast mot igår! Idag har varit en fin och rolig dag på alla vis. Soligt och varmt, och en sååå vacker väg över fjället. Till och med kalfjäll en bit efter gränsröset och ledens högsta punkt.
Jag har mött flera pilgrimer också, för första gången sen innan Östersund. Nu sitter jag mätt och nöjd i en mkt lyxig pilgrimsstuga i Ådalsvollen.

Det känns som rätt beslut att inte streta på in i Norge idag eftersom det var regn, 7 grader och hård motvind. Imorgon ska det bli bättre väder och då väntar kanske den allra finaste sträckan dessutom. Vi får se.
Idag lite prat om utrustning också, i synnerhet om de sk vattentäta strumporna.

En inte så inspirerande dag. Det började fint med sol, men vid lunch blev det mulet och blåsigt.
Jag har gått på asfaltväg hela dagen och haft gott om tid att tänka. Bland annat på trafikanters beteende, på vad det är för natur som omger mig, och på alla dem som gått denna väg före mej.

Det började regnigt i Åre, och fortsatte med näsblod i Duved. Där fick jag lägga mej på en bänk utanför kyrkan och vänta på att det skulle sluta.
Sen fortsatte jag till Duvedsby och den numera stängda Millestgården. Jag fick en pratstund med de mycket trevliga nya ägarna som ska rusta upp och starta om.
Jag kollade också på ett karolinermonument, vilket förde mej in på den tragiska historien om Armfeldts karoliner som dog i massor i snöstormen på fjället på nyåret 1719. Kanske spökar de fortfarande där uppe. Det trodde iallafall min son och hans kompis när de fått höra historien i tältet på en fjälltur när de var små.
Nu är jag i Tännforsen. Ett såååå mäktigt vattenfall! Har du vägarna förbi så missa inte!

Jag har haft en skön och stilla vilodag i Åre. Tvättat kläder och handlat, träffat min vandringskompis Fanny från Nederländerna.
Men det här avsnittet ägnas framför allt åt frågor och svar. Jag svarar på frågor från lyssnare. Har du också en fråga? Ställ den i kommentarsfältet så tar jag upp den vid ett senare tillfälle.

Sträckan till Åre bjuder först på det häftiga Ristafallet, men sen var det mest att mata på i regnet. Härligt att komma fram till Åre! Nu bor jag lyxigt och tar en vilodag. Men jag kommer göra ett frågor o svar. Så ställ din fråga i kommentarsfältet här nedan!

Dagen började kall och blåsig men blev allt soligare. Leden följer tätt intill E14, men mestadels på stigar och småvägar. Jag passerade genom Järpen och sedan beskådade jag Undersåkers kyrkoruin. Den är från medeltiden och dåtidens pilgrimer stannade till här, precis som jag. En vacker vilsam plats.
De nutida pilgrimerna är inte så många. Nu har det gått sex dagar utan att jag haft kontakt med en enda. Mystiskt. Flera jag pratat med säger att det är färre i år än förra året.

Det var ledsamt att ta farväl av Gunnar och dagen som låg framför mig var grå och blåsig och iskall. Och lång!
Men allt blev bättre av mitt möte med Birger Björnfot, som lever ensam i sin stuga i Bleckåsen. Han pratar gärna med pilgrimer och stämplar våra pass med sin egen stämpel. Den säger att Bleckåsen ligger halvvägs till Trondheim. Jag trodde kanske jag gått lite längre, men bra att veta ändå.

Idag är sista dagen Gunnar går med mig, snyft! Det har varit dels en lååång asfaltsträcka och dels ett fint parti i skogen med lämningar från urgammal kultur. Det fanns både fångstgropar och hällristningar. Två km från Wångens värdshus började det regna. Första ordentliga regnet på hela min vandring.
Vi hade blivit felbokade till ett enkelrum och fick vänta en timme på annat rum. Som kompensation fick vi både middag och en flaska vin. Tack snälla Wången!

Idag har vi gått långt och länge, Gunnar och jag. Mest grusvägar som aldrig verkade ta slut. Vi blev räddade på slutet av en god fika på Hembygdsgården i Näskott. Och sen av varsin öl när vi kom fram till Vaplans gård.